Ditt trötta nakna ansikte visar att din otroliga kamp gjort dig oändligt Vacker

Isolerar

Tomhet exploderar

Ängslan roterar

Det är inte konstigt att man blir handlingsförlamad ibland…

Birgitta Carlsson 28/3 1996

Kom in i min magiska värld,

Dela ett pärlande skratt,

Jag har nyckeln till en glittrande skatt,

Full av Underbar fantasi,

Och en härlig lustfylld energi,

Kom in så utforskar vi den

Kom in, det andra det tar vi sen

Birgitta Carlsson 1996-10-31

Vi skall ha Vikarie idag,

Och det tycker jag är jätte bra!

För fröknarna skall på Onsdagskurs, lära sig leka, sjunga ramsor om små möss,

Att vara fröken är nog rätt så bra

Man har ju så mycket att stå i var dag;

På måndagar är det planering,

Tisdagar utveckling och strukturering

Onsdagar, då vet ni ju redan vad de gör

Torsdagar är det tvätt och städning i ett kör

Fredagar Mys och kaka, och så ”sista checken” för på Måndag är vi ju tillbaka!

Och de pratar så konstigt om överinskrivningar, rutiner och pedagogik

Men idag när tant Ann kommer blir ingenting sig likt,

För förra onsdagen då hon kom,

Förtrollade hon bort allt de tråkiga, liksom…

Och vi åt frukosten under ett stort körsbärsparasoll,

För vi blev stora ätande blåbärs troll,

Efteråt gick vi in i badrummet och hade vatten krig, som vi alla badade i,

 Golvet blev en badsjö, Och madrasseran En jätte Ö! Kuddarna var delfiner, som gillade att knö!

När vi låg där och torkade i en stor hög,

Då öppnades dörren, den som var så trög!

Och in kom enhetschef Marie!

Hon som brukar se ut som ett ilsket bi,

Och som bara pratar om budget och dålig ekonomi!

Och allt Fniss och Skratt försvann,

Vi höll andan i en evighet till Ann, sa: Hej! – Vad roligt det skall bli att få jobba med dig, igen!

Och Marie log såå Stort!

– Tänk, det hade hon aldrig gjort!

– Marie, ta av dig skorna nu!

Så leker vi som förr med ungarna, bara jag och du!

Sen gjorde vi allt annorlunda

Vi tog vilan först och behövde bara blunda

Och tänka på sommar och sol

Snart väcktes vi av Maries virvlande kjol,

Hon spelade dragspel och dansade runt

Ann sjung roligt, trams och strunt

Vi åt inte lunch förrän klockan ett, Spagetti och köttfärsås, Mums (varenda mage blev mätt) och till dessert:

Skrattglass och flams camberte

Sedan städade vi alla undan, jätteflott,

Vi var prinsessor och prinsar på ett slott,

Två och två gick vi ut som man gör på bal

I sandlådan slukades vi av en jätte val!

I källarfönstret bodde ett monster

Som gillade att käka gräs och blomster

Klockan kvart över fyra gick Ann hem,

Fast hon egentligen slutade klockan fem,

Marie hon skrattade och sa Good bye!

Ann sa: - Vi syns Hey på Dey!

Förståndiga Lisa berättade för sin mamma att hon minsann en Groda kysst

Otto bubblade och pratade, han som inte brukade säga ett knyst,

Dagen efter var som förut

Fröknarna tyckte nog att nu fick det roliga vara slut, men de tyckte att det var lite skumt

Att ordentliga Marie lackaskorna hade glömt

Och att det hängde handukar överallt

Men Vi tyckte att det var ballt

Undrar hur gamla Ann och Marie egentligen är?

Säkerligen 250 år, ungefär!

”Lekens betydelse ”Birgitta Carlsson, oktober 1996

14/2- år 20 00

Vi var på en tio år försenad bröllops resa under ett par veckor. En fantastisk upplevelse då vi flög över hela Thailand En kväll åkte vi båt genom ChaoPraya floden i Bangkok och jag satte mig och skrev en dikt, som jag dagen efter läste upp i turist bussen. När jag läst upp dikten var det helt tyst i bussen under säkert mer än tjugo minuter. En av resenärerna frågade min man: -Vad fint! Är din fru poet? Gunnar skakade då på huvudet och svarade. Nähä, det tror jag inte! – Jaså, svarade kvinnan, men ni har varit gifta i tio år, ändå? Ja, svarade Gunnar glatt, men jag läser inte så noggrant det Birgitta skriver om!

Här kommer resedikten som jag skrev:

En lite tanke på Chao Praya floden;

Stilla, stilla glider vi förbi en brygga med en massa orange klädda munkar. Och då skriver jag så här:

Kanske finns det ett skäl till allt

Kanske finns det en väg som visar en

Fast man inte förstår blir allt rätt

Kanske denna thailandresa är ett skäl

Eller en väg att förstå att alla vägar är olika

Och fast alla vägar är olika så är människorna så lika

På alla vägar men ändå så olika

Hur formas denna vänlighet, som jag möter i detta land…

Ligger det i generna

Eller är det en fostran

Att vänlighet föder vänlighet

Eller är det månne andarna?

Kanske man behöver komma i Nirvana för att förstå

Bli nollställd komma bort

Det känns just nu som jag kommit en bra bit på denna väg att bli nollställd

Att bli avslappnad känna Frid och Lugn

Gör att man hinner tänka till rätt så mycket

En medicin lik mjuk balsam för själ och kropp

Kanske är det tiden

 Kanske är det livsfasen man lever i

Att resa gör man oftast innan barnen och efter barnen är utflugna

Men den inre resan mognar väldigt under de första åren som mamma och pappa i sandlådan…

Sen när barnen börjar bli större är det stressigare

Lämna och hämta barnen på Barnskolan och Fritids

Aktiviteter och kompisar, hittan, dittan

Men mina egna intressen, vart tog de vägen?

Mina och mina närmsta kompisar

Sköljdes de bort av tvätt, städ, jobb, barn och man?

Vi som skulle åka jorden runt ett par varv innan vi skaffade man, hus och barn?

Kanske tiden hann ikapp oss eller kanske andarna hjälpte oss att mogna lite fortare

Genom våra barn. Genom att inte vara så egotrippade under en kort tid i våra liv.

De hittade en sidoväg en gen väg

Till mognad som gjorde oss gott

Att resa och se om i världen innan barnen och efter när de börjar bli stora

Väcker en förståelse

Ett tänkande om att världens alla kulturer och tankar har en gemensam nämnare:

Att allt sluts i en cirkel till slut

Att alla vägar möts i det oändliga

Ta t.ex Detta lilla med att andarna finns i en tröskel

Det tycks det ju göra i alla kulturer

Vi lyfts över tröskeln och får lycka med oss hela livet

Jag tror att det finns en Gud bakom alla molnen som visar en gudomlighet

Men att människan själv tolkat dessa vägar på sitt eget vis i form av olika religioner och kulturer

Tänk vad trist det hade varit i världen om allt sett precis lika ut!

Kanske är det så att alla tror på samma Gud

Men har olika uttryck att säga detta?

Jag vet inte. Men ibland när man är ute i världen

Kan man börja undra om inte likheterna i tänkandet är fler än olikheterna i grund och botten

Fast människans väg och val ofta verkar väldigt krångliga och svåra,

Att resa är en bra snabb väg till förståelse

Hur bra man har det hemma

Och hur man bara förbättrar, berikar och förstärker

Sitt liv genom att se, lukta, smaka och lyssna i andra delar av världen än i Sverige, där vägarna ibland är så raka, så raka

Och skälen till att resa ändå så olika!

 Jag skall sluta stressa när jag kommer hem

För att få ett bättre tänkande och förnuft

Kanske det var skälet till denna resa?

Vad vet jag?

Birgitta Carlsson Chao Praya floden, Bangkok Måndag kväll den 14/2 -00

                                    Kanske lyckan är när man är här och nu?

Förväntan

Jag hade förväntat mig att spana in Maffios biffar i feta Gucciglasögon. Jag hade förväntat mig att överallt se trådsmala, snygga, snorkiga Sicilienskor i tighta vita siden dressar och skyhöga stilettklackar. Jag antog att Sicilianare var ett fett korrupt människosläkte. Jag antog att möta en stor fattigdom och enorm misär.

Istället har jag sett lime gröna grodor, svartatjockaormar och tungt feta paddor, som rasslat i buskarna.

Jag har hört Bjällerklang från präktiga biffiga kossor och söta, små getter, som smidigt klättrat upp bland branta bergskrevor och bergsmassiv. Jag har plockat varma mjuka stenar på ljuvligt vidsträckta stränder. Och all denna rikedom man överallt mött i form av de glada, hjälpsamma och vänliga Sicilienarena.

Och allt prat, alla goda skratt och supergoda sicilianska  mat och dryck som vi alla delat tillsammans här på ”Collina Dei Nebrodi”.

Det blir aldrig som man tror. Tack för det!

De förväntningar som bundit mig luckras sakta upp och försvinner upp i de milda behagliga vindarnas soldis.

Måtte jag nu inte glömma min rosa Ipod imorgon!

          Måndag 18/6

3 dagars av fantastiska upplevelser. Delikata Anti Pasta rätter i bergsbyar man inte visste existerade. Ozor blå-grönt vatten mellan hårt packade vita fiskebåtar. Hisnande promenader med den ena vyn vackrare än den andra. Och all denna Sicilianska vänlighet som man möter överallt. Ett behagligt semesterlugn utbreder sig. Euforiskt berättar Gunnar att han läst en Italiensk bok där de beskrev att mellan gamarnas yttre vingaspetsar är det minst tre meter! Precis i det ögonblicket får han syn på ett gäng gamar som leker bland vindarna och dras allt längre upp.

Och som på en signal seglar Örnarna mäktigt in och glider över poolen och Klas och Yvonnes Älskskog.

Kanske min man har utvecklat en telepatisk förmåga med gamarna i natt?

Och min rosa Ipod är bara så bra!