Det man ger får man
Stöd, uppmuntran, bekräftelse och respekt generar ofta i oförbehållsam kärlek.
Valet är helt ditt vad du vill ha!

-Kan du inte du Adoptera mig, säger hon allvarsamt!
Vi sitter på en ljuvlig träbänk vid Båthotellet på Liseberg, smuttar på varsin Lejon och Björnglass. Precis bredvid står en stolt pappa som låter sina fnissiga barn krypa runt och ha roligt på de två Stjärnvinsterna han vunnit! En mormor tar en bild på sitt barnbarn som glatt vinkar från en rosa farfarsbil.
-Vi är nog för gamla att adoptera, svarar jag och slänger en solig blick på min man som står och förevigar detta ögonblick via sin mobil.
-Ni är ju inte alls gamla menar min vän med eftertryck! Eller hur gamla är ni egentligen? Gunnar har precis fyllt 60 och jag är 51 år,
Då börjar hon tokskratta!
- Kan du tänka dig minen på tanten när ni går in i Kommunhuset och säger att ni vill adoptera mig som är 44 år!

Jag fylls av en inre glädje av bilden som jag ser men också av upprördhet och bestörtning över att situationen blivit som den blivit.För bredvid mig sitter en kvinna i djup sorg och saknad över att hon förlorat en livskamrat sedan 33 år. Hennes livs kärlek som hon träffade på ett gruppboende då de bägge var välmående, välfungerande och trivdes gott med livet. I en stad strax utanför Göteborg som stimulerade, stöttade och tog sig an människor med intellektuellt funktionsnedsättning på ett optimalt vis. Då de fick möjlighet att åka på utflykter, dansa och ägnade sig åt olika sociala aktiviteter. I slutet av 90 talet rubbades denna grundtrygghet totalt! De blev bokstavligen uppdragna ur sina rötter när alla kommuner skulle ta hand och ansvara för deras egna omsorg.

Fast de bägge ville vara kvar där de bodde och var uppväxta och att det står i lagen om stöd och service till vissa funktions hindrade; Att
"Verksamheten skall vara grundad på respekt för den
enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den enskilde
skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och
medbestämmande över insatser som ges."
Så skildes deras vägar åt och de fick nu träffas var tredje helg! Ty de hade ingen nära anhörig som förde deras talan! Och all glädje, trygghet och respekt förbyttes snabbt till osäkerhet, isolering och ensamhet! Och jag har under åren haft förmånen och sett detta strävsamma pars starka kärlek och deras längtan tillbaks till det som en gång i tiden fungerade väl. Så bland sorlet, myllret och skratten runt omkring försöker jag samla ihop de skärvor som finns kvar!
- Får jag kalla er för min mamma och pappa, frågar hon ömsint i en mjuk kram.

Du säger: Hur skall jag
Ersätta känslan
Fylla tomheten
Med något annat än det intresse, aptit och drivkraft, som jag haft?
Och jag vill svara; -Att du är du, och ingen produkt av någon idévärld som bara existerar i en bubbla, och utan syre av kraften att leva, så kan du inte existera fast det ibland känns och är smärtsamt att göra det bästa möjliga varje dag!
Saknar dessa ord i stunden, så Kramen jag ger dig, känns bra!

Det är skönt med bra vikarier som är glada, trevliga, populära och duktiga! Barnen fångas av deras positiva energi direkt och att de kan sjunga suveränt gör ju inte statusen hos dem sämre precis! Lyssna och Njuut! http://youtu.be/1EphG2mg2fY

-Du tror att du skall sluta, men det är bara som du tror, för det är inte sant!
- Men Birgitta varför skall du sluta, du som trivs bäst och är Bäst här?
-Min dotter berättade för mig att nu har Birgitta hittat på något Såå tråkigt! -Va, kan hon hitta på tråkiga saker, svarade jag... Ja för hon har bestämt sig för att sluta på vår skola! Det tog en timma för min dotter att komma på anledningar varför du tänker sluta, berättar mamman, Och hon kom inte på en enda orsak!
-Du får bara inte sluta du är för gullig och Mysig och det tycker min mamma också, ler en nioåring bestämt, medan hon kramar mig hårt!
Och så står jag med minst 40 elever i skolan i en jätte kram. Och jag ser mina glittrande, sprudlande, skuttande, glada och energiska barn med värme överallt! I en kärleks våg sveps jag in i deras förväntan och hoppfullhet att jag skall vara kvar. Och all den tilliten och förtroendet som man byggt upp, slitit och strävat efter tillsammans med kreativa kollegor och delat med dessa skolbarn får man nu tillbaks i form av en stor KärleksBumerang!

I den blåa vågen som sveper högt upp i himmelen vaknar jag! Och griper tag i djupet ur rädslan av stark längtan till att det trots allt kommer att bli bra.

Mitt i det sensuella smeker en ängels vingslag förbi. Och jag ser härligheten att innerligt få älskas.

- Det här kommer bli problem för dig, säger min man oroligt när vi sitter och dinglar med skidorna i stoliften!
-Vart skall ni undrar en man i svart klädsel, bredvid hjälpsamt! - Dit till Carusellotoppen! Och problemet är att jag precis gjort slut med den antika liften där borta! Hur kommer det sig att du gjorde slut med den liften då, undrar nu mannen genuint intresserad! - Först höll den på att knäcka bägge mina vader sen fick jag en hård smäll i mellan skulder bladet! En gång ingen gång men två gånger, är för mig gång gång! Därför har jag gjort slut! Fast jag får nog ta och utmana min rädsla och ta mig dit iallafall fall om vi skall få vårt kaffe! -Har du gjort slut så tycker jag du skall vara konsekvent, säger mannen allvarligt! Men det finns en annan jätte fin väg ni kan ta, precis ned bakom berget här! Bra att du gjorde slut med den liften för den har varit hård för många! Och tänk vad man vidgar sina vyer när man precis gjort slut! För den nya pisten ned är helt suverän! Och så når vi äntligen vårt mål längst upp på 3000 meter över havet Carusellotoppen! där Bombadinon gör sitt för att mjuka upp ! Så färden ned blir helt underbart smidig, och hisnande i den gula sexstolskabinen! Tack nästan alla knapp, stol, ägg och kabin liftar för ni har hjälpt oss så mycket! Utan er hade det aldrig blivit en sådan oerhört spännande och vacker upplevelse här i Livigno! Ni är starka! Tack!